Dressyrklasserna LC, LB, LA och Msv — och vad procenten betyder

Kort svar: Lätt kommer före Medelsvår, och E är lättast

Dressyrens klasser byggs av två delar, precis som hoppningens. Först svårighetsnivån: **Lätt** (förkortas L) eller **Medelsvår** (förkortas Msv). Sedan en bokstav som placerar klassen inom nivån — och den räknas baklänges i alfabetet, så att **E är lättast och A är svårast**.

Trappan nerifrån och upp ser alltså ut så här: Lätt E, Lätt D, Lätt C, Lätt B, Lätt A, Medelsvår B, Medelsvår A. Därefter tar de internationella klasserna vid — Prix S:t Georges, Intermediaire-klasserna och högst upp Grand Prix.

Varje klass finns dessutom i flera numrerade **program**: Lätt B:1, Lätt B:2, Lätt B:3 och så vidare. Programmet är den exakta koreografin — vilka rörelser som ska ridas, i vilken ordning och vid vilken bokstav. Det är därför inbjudan säger "Lätt C:1" och inte bara "Lätt C". Två program i samma klass är lika svåra men innehåller inte samma sak.

Och så det som skiljer dressyren från hoppningen mest av allt: **det finns ingen höjd att mäta.** Resultatet är en procentsiffra som domarna räknar fram ur betyg. Vad den siffran betyder är den fråga nästan alla nya ridsportföräldrar bär på i tysthet.

Procenten — så blir en ritt till en siffra

Programmet är uppdelat i bedömningsgrupper. Varje grupp är en rörelse eller ett moment: en volt, en tempoökning, en halt, en övergång. **Domaren sätter ett betyg från 0 till 10 på varje grupp**, alltid med en decimal.

Betygsskalan i tävlingsreglementet har ord bakom sig, och de orden är värda att känna till innan man bedömer hur man ska reagera hemma i bilen:

**10** Utmärkt · **9** Mycket bra · **8** Bra · **7** Ganska bra · **6** Godkänd · **5** Med tvekan godkänd · **4** Inte godkänt · **3** Ganska dåligt · **2** Dåligt · **1** Mycket dåligt · **0** Inte utförd

Vissa rörelser är viktigare än andra och multipliceras med en **koefficient** innan de räknas ihop. Sedan görs eventuella avdrag för felridning. Domarens poängsumma räknas om till procent med tre decimaler, som inte får avrundas till hela procent. Finns det flera domare, läggs deras procenttal ihop och delas med antalet domare — den siffran är ekipagets totalresultat. Högst totalresultat vinner.

Det praktiskt användbara i det här: **en sexa är godkänd.** Ett program som ligger runt 60 procent är alltså ett program där ekipaget i huvudsak har gjort det som efterfrågades. Det är inte ett underkänt prov, hur låg siffran än ser ut för någon som är van vid skolbetyg i procent. På de flesta ridskolor är 60-talet precis där de allra flesta barn ligger, och de rider bra.

Medelsvår C finns inte längre

Om du hör en förälder eller en tränare prata om Msv C, ska du veta att den klassen togs bort. **Från och med 1 januari 2024 finns Medelsvår C inte kvar i svensk dressyr.** Skälet var att den inte längre var kvalificerande vidare till Medelsvår B — den satt i trappan utan att leda någonstans.

De två programmen flyttades ner ett steg och bytte namn: **Medelsvår C:1 blev Lätt A:5 och Medelsvår C:2 blev Lätt A:6.** Samma program, samma innehåll, nytt namn. Domarna som var Msv C-domare heter sedan dess Lätt A-domare igen.

Namnet lever därför kvar i stallgångar och i äldre tävlingsresultat. Har du ett barn som hittar Msv C i en gammal resultatlista eller i en artikel från 2022, är det ingen sökfunktion som är trasig — klassen fanns, och nu gör den inte det.

Vad procenten faktiskt används till: kval

Så länge barnet håller sig i de lätta klasserna, behöver ni inte tänka på kval alls. **På 1*- och 2*-tävling kan klasser till och med Lätt A:6 ridas utan att någon kvalifikation behövs.** Det är hela den nivå som svensk ungdomsridsport i praktiken lever på.

Först ovanför det börjar systemet ställa krav. För att starta i Medelsvår B-klasser på 2*-tävling ska ekipaget ha nått **64 procent i Msv B:1** — själva Msv B:1 får ridas utan föregående kval, den är ingången. För att starta i Medelsvår A-klass krävs att ekipaget en gång nått **minst 62,00 procent i Msv B:5** eller i FEI:s motsvarande juniorprogram.

För ponnyekipage kommer kravet in från ett annat håll. Där är det steget upp till **3*-tävling** som är grinden, och det är delat i två. För de lägsta Lätt A-klasserna — Lätt A:P0 och Lätt A:1 till Lätt A:4 — ska ekipaget en gång ha nått **minst 64,00 procent i Lätt A:1 eller högre på 2*-tävling.** För de svårare programmen, som Lätt A:P1, Lätt A:P2, Lätt A:5 och Lätt A:6, ska de 64,00 procenten vara tagna på 2*-tävling i någon av just de klasserna. På 1*- och 2*-tävling är Lätt A alltså fortfarande fritt.

Två saker är värda att förstå med kvalen. Det första: **kvalet följer ekipaget, inte ryttaren.** Byter barnet häst, börjar den nya kombinationen om. Det andra: kvalet gäller i 24 månader. Ett ekipage som under de följande två åren inte når kvalificeringsprocenten i sin svårighetsgrad flyttas ner ett steg och får kvalificera sig på nytt.

Ansvaret för att kvalet finns ligger på ryttaren eller målsmannen, och ett ekipage som startar okvalificerat stängs av från klassen — även om det upptäcks i efterhand. Det låter strängare än det känns i praktiken: på den nivå där barn rider är det sällan aktuellt, och sekretariatet och ridläraren har koll.

Uppklassning — varför hon plötsligt inte får rida Lätt C

Det här är den regel som oftast överraskar familjer, för den kommer som en följd av att det gått *bra*. Dressyren har ett **uppklassningssystem**: placeringar ger poäng, och när poängen når ett tak får ekipaget inte längre starta i den klassen. Systemet finns för att ett ekipage som redan behärskar en nivå inte ska bli kvar och konkurrera ut dem som håller på att lära sig den.

För ponnyekipage sker uppklassning ur 1*- och 2*-tävling, och det finns tre gränser. **20 poäng gör ekipaget uppklassat ur Lätt C.** **50 poäng gör det uppklassat ur Lätt B på 2*-tävling.** Och **50 poäng gör det uppklassat ur 1*-tävling.** Poängtabellerna publiceras på ridsport.se.

Uppklassningen är inte livslång. Den gäller i 24 månader, och ett ekipage som under de följande två åren inte når upp till poänggränsen igen blir nedklassat och får åter starta i klassen. Uppklassningen följer ekipaget, och det är ryttaren eller målsmannen som är skyldig att hålla reda på den.

Det finns undantag byggda för unga ponnyer och unga ryttare, och de är värda att känna till: **en fyraårig ponny uppklassas inte ur Lätt C. En femårig ponny uppklassas inte ur Lätt B. Och en ponny vars ryttare under året fyller högst nio år uppklassas inte ur Lätt B.** Regelverket har alltså själv byggt in att de allra yngsta ska få stanna kvar och bli trygga.

Om beskedet ändå kommer — att klassen som var hennes är stängd nu — är det värt att säga rakt ut vad det betyder: hon har blivit så bra på den nivån att systemet vill att hon går vidare. Det är sällan så det känns första kvällen. Det är ändå vad det är.

Om hon rider fel i programmet

Nästan varje barn gör det någon gång, och det är den enskilt vanligaste anledningen till tårar efter en dressyrstart. Det är därför värt att veta exakt vad som händer, så att ni kan berätta det i förväg i stället för att förklara det efteråt.

Gör ryttaren fel i programmet — vänder åt fel håll, glömmer en rörelse — **avbryter domarordföranden ritten med en pipa eller en klocka.** Ryttaren gör halt där hon är och inväntar instruktion. Har hon redan förstått vad som gick fel, får hon fortsätta på egen risk utan att vänta. Det finns ingen dramatik i signalen: den är information, inte en tillrättavisning.

Avdraget i de svenska programmen är **2 poäng första gången och 4 poäng andra gången. Tredje felridningen innebär uteslutning ur klassen.** I FEI:s program för ponny, juniorer, children och para räknas det i procentenheter i stället: 0,5 första gången, 1,0 andra gången, uteslutning tredje.

Två detaljer som lugnar: domarordföranden avbryter inte alltid. Vid mindre fel — en övergång som utförs vid fel bokstav — låter domaren ritten löpa, noterar felet och meddelar sitt beslut efteråt. Och sker samma fel i en rörelse som rids åt båda håll utan att ritten avbrutits, belastas ekipaget bara med en felridning, inte två.

En sak till, som förvånar den som lärt sig att man alltid ska prova igen: **börjar ryttaren en rörelse, misslyckas och gör om den, är det en felridning** — och det är det första försöket som betygsätts, inte det andra. Det gäller även inridningen på medellinjen.

Lättridning är tillåtet till och med Lätt B:3

En förändring som gjort verklig skillnad för barn och för ridskolehästar: **från 2025 får ryttaren själv välja mellan lättridning och nedsittning i travmomenten i dressyrprogram till och med Lätt B:3.** Valet gäller hela programmet eller bara delar av det — hon får byta under ritten.

Det är ett större besked än det låter. Nedsittning i trav är fysiskt krävande och tekniskt svårt, och för ett barn som fortfarande bygger sits har kravet på nedsittning länge varit den sak som gjorde dressyrtävling otillgänglig i onödan. Nu är det inte längre en tröskel.

En sak att öva på ändå: **diagonalen måste vara rätt.** Man rider lätt när hästens yttre framben och inre bakben förs framåt. Domaren får dra av en poäng per bedömningspunkt där fel diagonal förekommer. Det är alltså inte gratis att rida lätt — det är bara tillåtet.

Banan, bokstäverna och den tomma medellinjen

Dressyr rids på bana med måtten **20 × 40 meter eller 20 × 60 meter**, beroende på vad programmet är skrivet för. De lättare programmen är oftast skrivna för den korta banan. Vid tävling i ridhus anpassas banan efter ridhusets mått.

Runt banan sitter bokstäverna som programmet hänvisar till. De ska vara minst 25 centimeter höga, mörka mot ljus bakgrund, placerade ungefär 50 centimeter utanför yttermarkeringen och synliga ovanför staketet. Ofta markeras varje bokstav dessutom med ett tvärstreck på staketet.

Här kommer det som förvirrar varenda nybörjare, barn som förälder: **punkterna på medellinjen — D, L, X, I och G — markeras inte.** De finns i programmet men syns inte på banan. Ryttaren ska alltså rida en volt vid X utan att det står något X någonstans. Man lär sig att räkna sig fram från bokstäverna på sidorna, och det är en av de första riktiga färdigheterna i dressyr.

Ritten börjar när ryttaren efter startsignal rider in på medellinjen vid A och avslutas med den avslutande halten och hälsningen. **Halt och hälsning i början och slutet är obligatoriskt.** Vid hälsningen tar ryttaren tyglarna i en hand och för den andra rakt ner utefter sidan. Och en detalj som gäller alla, oavsett ålder: **hjälmen ska ha hakbandet i funktion och ska inte tas av.** Den gamla bilden av ryttaren som lyfter på hatten hör inte hemma på en svensk dressyrbana längre.

Ponnyklasserna: PRÅ, PK och vad som står i propositionen

På ponnytävling kan arrangören välja att dela in klasserna efter **ryttarens ålder (PRÅ)** eller efter **ponnyns kategori (PK)**. Det är därför två inbjudningar till vad som ser ut som samma sorts tävling kan se helt olika ut.

Väljer arrangören ryttarålder, tävlar alla ponnykategorier tillsammans inom åldersgruppen. Grupperna är **PRÅ 12**, öppen för ryttare som under kalenderåret fyller 8–12 år; **PRÅ 16**, öppen för ryttare som fyller 8–16 år; och **PRÅ Öppen**, för ryttare som fyller lägst 13 och högst 20 år. I PRÅ 16 och PRÅ Öppen går den övre åldersgränsen för ryttare på ponny i kategori A och B vid 13 år.

Väljer arrangören ponnykategori i stället, används kategoriindelningen A–D efter mankhöjd, med egna åldersgränser. I det ena av alternativen tävlar kategori C- och D-ponnyer antingen kategorivis eller tillsammans, i Grupp 1 för ryttare till och med 16 år och Grupp 2 för ryttare från 17 till och med 20 år.

Praktiskt: **läs propositionen** innan ni anmäler. Där står vilken indelning som gäller. Och ta med ponnyns **gällande svenska mätintyg** — det är ryttarens ansvar att kunna visa upp det tillsammans med hästpass och giltigt vaccinationsintyg på tävlingsplatsen.

En regel till som styr vardagen: en ponny får som grundregel starta högst två gånger per dag, och de yngsta ponnyerna har striktare begränsningar än så. Fyraåriga ponnyer får bara starta en gång per dag och ska ha minst fjorton dagars uppehåll mellan sina starter.

Rosett utan placering — det finns fler vägar än prispallen

Två regler i dressyren finns till just för att ett barn ska kunna åka hem med något i handen utan att ha slagit någon annan.

Den första: när ponnyryttare i PK grupp 1, PRÅ 12 eller PRÅ 16 — eller juniorer på inbjudnings- eller 1*-tävling — nått **samma procentsats som det sist placerade ekipaget i klassen**, kan rosett delas ut även till dem. Rosetterna tar alltså inte slut där placeringslistan gör det.

Den andra är **Clear Round-klassen**, som får arrangeras på 2*-, 1*-, inbjudnings- och klubbtävling. Där bestämmer arrangören vilken procentsats som ska räknas som godkänt, och alla som når den får rosett. På ponnytävling är Clear Round-klassen öppen för alla ponnyryttare oavsett ålder.

Det är värt att veta i förväg, av ett enkelt skäl: ett barn som fått höra att rosetten betyder "du vann över de andra" tolkar sin egen rosett fel. Den betyder i de här klasserna något helt annat, och något som håller längre — *du red det du hade tänkt rida.*

Så läser ni ett protokoll utan att det blir ett betyg

Efter ritten får ni tillbaka ett protokoll med domarens poäng, rad för rad, och nästan alltid en skriven kommentar per rörelse plus en samlad bedömning. Det är ett ovanligt konkret dokument, och det kan användas på två helt olika sätt.

Det ena är att läsa det som ett betyg på barnet. Det andra är att läsa det som det faktiskt är: **en utbildad domares anteckningar om vad ekipaget ska öva på härnäst.** Protokollet är skrivet till ryttaren och tränaren, inte till föräldern, och det är i den läsningen det har hela sitt värde.

Ett bra sätt att hantera det: ge protokollet till barnet först. Låt henne titta på det i sin egen takt, gärna tillsammans med ridläraren, och låt henne berätta för er vad hon fastnade för. Nästan alla barn hittar själva den rad som betyder mest — och det är sällan den med högst siffra. Det är oftare den där domaren skrivit något om hästen.

Och när siffran är låg: kom ihåg att den räknas fram ur betyg där en sexa är godkänd. Ett protokoll fullt av sexor och sjuor är ett bra program. Det ser bara inte ut så för den som är van vid att 60 procent på ett prov är dåligt.

Trappan är hennes, och den har ingen tidsplan

Det går att läsa den här artikeln som en karriärstege — Lätt C nu, Lätt B till våren, Lätt A om två år. Låt bli. Dressyrens trappa är inte byggd för att tas i språng, den är byggd för att en häst och en ryttare ska hinna förstå varje steg innan de tar nästa.

Många barn stannar länge i samma klass och blir bättre hela tiden ändå. En jämnare volt, en halt som står still, en hand som inte drar. Det syns inte i klassnamnet och knappt i procenten, men det är precis det som är dressyr. Andra går uppåt snabbt och behöver någon som säger att de får ta det lugnt. Båda delarna är helt normala.

Ert jobb vid banan är mindre än det känns. Ni behöver inte kunna bedöma en tempoökning. Ni behöver veta ungefär var i trappan hon är, ha koll på när hon ska rida, och sedan lyssna på vad hon själv tycker gick bäst. Den historien är hennes att berätta — inte protokollets.

**En sista praktisk sak:** tävlingsreglementet uppdateras löpande och programmen ändras med jämna mellanrum. Uppgifterna här är hämtade ur TR II Dressyr och Para 2025 och ur Svenska Ridsportförbundets egen information. Inför en säsong är det alltid klokt att kika på den aktuella versionen på ridsport.se, eller fråga ridläraren — de har koll.

Vanliga frågor

LÄS VIDARE